Enough, is never enough

Den här bilden är tagen från min balkong i somras, någon sommarnatt i början av augusti. Jag blir full av längtan och lite saknad när jag ser den, lite vemod. Jag var så upprymd den sommaren, allt var osäkert men på ett bra sätt, spännande och fullt av möjligheter. Sommaren är tiden då jag lever upp, då jag blomstrar som mest. Hela vintern vill jag gå i ide, mitt liv är ett vakum. Sova, jobba, äta, sova. Samma sak, varje dag. På sommaren är allt ett blurr av grillfester, nattbad, roadtrips, spontanitet, vad som helst kan hända. Mirakel också.

Jag minns precis natten jag tog den där bilden, klockan var nästan fyra och jag var på väg hem efter en fest. Natten var sval och ljum och jag kände mig som den enda personen i hela världen. Runt om mig var allt tyst, det fanns ett lugn, en ro, överallt. Men mitt hjärta fladdrade som en kollibries vingslag för jag var så upprymd. Av allt. Hög på livet.

Nu är man fast i vintertugget. Slaskigt ute. Ingen varm bris och inga mygg. Men efter regn kommer solsken heter det ju, och efter vintern kommer vår och efter vår kommer sommar. Snart går jag i sommarnatten igen.

Nu luktar det äppelpaj från köket, inte fy skam det heller!